Post-it och blött grus
På jobbet hopar sig post-it-lapparna och att-göra-listorna på mitt skrivbord för tillfället. Men jag är just nu lite immun mot stress konstigt nog. Det tjänar liksom ingenting till att jaga upp sig. Jag hinner det jag hinner och sen ska jag ägna mig åt vår nya familjemedlem. Och jag ska väl erkänna att tankarna ofta redan är där, runt den nya person som ska komma, och då blir det liksom lite svårt att förstå det viktiga i att en liten rapport ska visa rätt siffror eller så. Det är så små saker. Jag har annat att tänka på. Liv, till exempel. Det säger ju sig självt!
Nåja. Jag tror samtidigt att jag kommer sakna jobbet under mammaledigheten. Jag tycker om mitt jobb och jag tycker om mina arbetskamrater.
Men just nu är fokus någon annanstans...
Dessutom är himlen blå idag.
Det är vår i luften. Gruset är blött och solen lyser på taken.
På vägen hem stoppas jag av en Green Peace-representant som vill värva mig och jag stannar faktiskt och lyssnar. Han pratar pratar pratar, det finns inte rum för några frågor eller någonting och det slutar såklart med ett papper han vill att jag ska skriva på. Men det gör jag inte, tycker inte om att skriva på saker i farten sådär även om det är en bra sak och jag tror på det han säger. Och sen jobbar de för ungefär samma sak om SNF som jag redan är med i. Så det får vara så länge.
Jag har annat att tänka på.
