ordagrann

Att vara i nuet är så förbaskat svårt. Sedan Elsa kom har det blivit än tydligare. Jag har en förmåga att oroa mig för saker och ting och oron det innebär att vara förälder hade jag inte reflekterat särkilt mycket över förrän den slog mig. Hårt slår den. Då och då. Och hela tiden. Än det ena, än det andra. Små och stora saker. (Riktigt löjliga struntsaker ibland, F bara "men ååh, så kan du ju inte tänka".)

M påminner om The Secret och att inte dra till sig saker eller vad det var. Har inte läst den själv. Men jag tänker ibland att om jag redan har ältat värsta scenariot så är det mindre risk att det verkligen inträffar. Liksom med flygresor, det är väl kanske en lite skrockfull inställning jag har.