Igår eftermiddag när F kom hem var jag redo.
Träningskläder på, nyammad, armbandshållaren till iFånen framletad.
Bara att hoppa i springskorna.
Vad skönt det var. Ovant, lite stelt, lite ömt. Men jag tog det lugnt, 25 minuters framlunkande på gator jag inte tidigare sprungit.
Och känslan efteråt, vad jag saknat den!
Mamma
Härligt Lena, nu är du på G, det gör inget om du lunkar omväxlande med att promenera snabbt.
1