ordagrann

(Fast på de här bilderna var hon bara fem dagar.)

I förrgår vaknade jag med superont högerbröst och sprängande huvudvärk. Så snart jag och Elsa kravlat oss upp ur sängen kände jag en bekant och ovälkommen feberrysning och det blev bara värre de närmsta två timmarna. Termometern visade på 39.3 så jag ringde sjukvårdsupplysningen som hänvisade vidare till kvinnokliniken. Där ville de att jag skulle komma in på en gång på akuten eftersom det kunde vara en infektion i antingen bröstet eller livmodern. Det senare var jag inte rädd för eftersom det så tydligt var bröstet som krånglade och var rött och spänt. Ringde hem Frode från jobbet som fick skjutsa en feberyr Lena och en hungrig skrikande Elsa till USÖ. Elsa fick såklart mat direkt vi kom fram, men oj vad jobbigt det var de minutrarna i bilen när hon så uppenbart var hungrig och helt förtvivlad.

Hos läkaren fick jag en grundlig genomgång med prover och till och med ultraljud av högerbröstet. Det visade sig vara inflammerat och de ordinerade ipren och vila och värme. Och att amma som vanligt, främst på det onda bröstet :-/

Just vila är väl lättare sagt än gjort men igår kom mamma hit och hjälpte till med Elsa och övriga bestyr. Så himla skönt att få lite avlastning. Idag mår jag betydligt bättre, även om det fortfarande gör skitont i bröstet (febern är så gott som borta i alla fall), och mamma åker hem nu på eftermiddagen.

Lite fascinerande hur mycket av den vakna tiden som går åt till att tänka på amning och bröstrelaterade grejer. :-) Jag tror jag har införskaffat de flesta grejer som finns för att underlätta sårläkning, bröstvärmande, mjölkuppsamling osv. Men en sak - bröstvårtsluftare - har jag inte. Och det ska köpas idag!

Just i detta nu sover Elsa för första gången mer än fem minuter i sin egen säng. För att vara exakt har hon sovit 67 minuter i spjälsängen. Hon somnade i famnen efter ett mål mat och jag lade ner henne och bullade upp med täcken och filtar runt om för att göra det riktigt trångt och mysigt. Efter tio minuter hade hon spottat ut nappen och sen dess har hon bara sovit helt lugnt där inne i sovrummet.

Det är ju helt fantastiskt. Vi ska prova lägga ner henne inatt också, vår lilla känguruunge. För det är inte lätt att själv sova med en Elsa liggandes på magen/bröstet. Det är där hon helst velat vara nämligen.

På denna timme har jag och F lyckats äta en middag SAMTIDIGT. Jag har även hunnit handtvätta lite smågrejer och plocka undan här hemma och diverse annat, t ex skrivit det här. Man är effektiv som nybliven förälder. (Alltså min syn på tid har helt och hållet ändrats sedan Elsa kom, så mycket värde som kan finnas i tio minuters duschande i lugn och ro visste jag inte kunde finnas.)

Jepp, det var vad som är på löpet på Kilsgatan just nu. :)

Elsa vill äta minst varannan timme. Inatt sov hon dock mellan 2 och 6. Och inte ett skrik på hela natten, bara lite gnyende för att visa när det var matdags. Duktiga lilla tjejen. Känns lite som att hon blivit tryggare och förstått att vi finns här hela tiden. Dagtid har hon till och med kunnat sova i vagninsatsen. För någon dag sedan var det bara kroppsvärme som funkade för att hålla henne lugn.

Idag är hon en vecka och en dag. Det har varit en minst sagt omtumlande vecka. I tisdags fick jag känna på den där tredagarsgråten jag hört om och Frode fick trösta två grinande tjejer när vi var ute på stan. Såhär i efterhand ser jag ju hur dumt det var att dra ut på så stora strapatser redan tredje dagen.

Jag vill berätta så mycket mer men tiden finns inte just nu.

Tänk att räkan i magen var Elsa!

I lördags kom hon. Förlossningen gick bättre än jag någonsin vågat hoppas. Det var häftigt. Känner mig otroligt stolt över att ha fött fram den här underbara lilla människan.

Jag ska berätta mer sen. Just nu är vi lite upptagna. Mycket tid går till exempel åt till att bara titta på hennes mimik när hon sover och att lukta och pussa på henne eller stryka på de små fjunen på axlarna.

Nu har i alla fall proppen gått. Det gör återkommande ont också. Jag skulle behöva sova lite men det är stört omöjligt. Upplever det som att det gör ondare när jag ligger ner. Vill röra på kroppen. Men trött. Dilemma.

Hallonbladste. Jag börjar gilla't.

Teet ska göra så att man blöder mindre i samband med förlossningen, verka sammandragande på livmodern och förkorta utdrivningsfasen. Hur stor verkan det har är ju svårt att mäta förstås, men jag hoppas att det ligger lite i det och försöker dricka ett par koppar om dagen. Om inte annat så är det rogivande och innehåller lugn-och-ro-hormonet oxytocin.

Saker jag ska göra när räkan kommit:

- Äta getost
- Äta brieost
- Njuta av att 1. kunna vända mig i sängen 2. resa mig från liggande läge 3. ta på mig byxor/strumpor/skor utan pust och stön och valrosskänsla.
- Sova på rygg och mage
- Sluta äta så mycket kolhydrater, för magens och för viktens skull

Vi fick äntligen vårt nya vardagsrumsbord i fredags. Såhär blev det.




Vårt 49-kronors "vänt-bord" fick bli nattduksbord i gästrummet:




Gästrummet har blivit lite mer ombonat med foton och annat på väggarna.

Det blev en liten jävul.



Jag har virkat något för första gången. *stolt*

På skoj åkte vi en sväng till Nora och tittade på Lagotto-valpar idag. Och ååh, vad sugen man blev på att ta med sig en av de ulliga gulliga busfröna hem... Lagotto visste jag inte vad det var för en ras bara för några veckor sedan. Det var Frode som sprang på en voffsing av den rasen i Kumla och nyfiken och hundintresserad som han är började han prata med ägaren. De är lagom stora - ca 15 kg, hårar inte, har mycket energi, är bra att ha med på kantarelljakt i skogen och verkar allmänt trevliga.


Bilden tagen från lagottoaz.com

Fast... nu ska vi ju först ha en människobebis att lära känna och komma in i rutinerna med.  Så valp får vänta ett tag. Men den här uppfödaren vi hälsade på har fler kullar inplanerade...

Inget vet man. Det är spännande och det är frustrerande.
Kroppen ger inga signaler om att något är på gång än i alla fall. Visst har jag sammandragningar och ibland gör de ont, som mensvärk ungefär, men det har jag haft i flera veckor nu, så det är inget jag tolkar som att något börjar närma sig. Lika bra att ställa in sig på att gå över tiden.